Long Lost Brother - Kapitel 7

“I ... I ..." börjar jag och stirrar rakt fram. “I know who that guy in the picture is" säger jag snabbt och flyttar blicken till henne. Hon blir tyst och bara sitter och kollar på mig.

"What?" säger hon ynkligt och jag sänker huvudet. Vad har jag gjort? Det sista jag vill är att bli ovän med henne men samtidigt kan hon inte följa med mig. Ångesten stiger inom mig, vad tänker hon? Varför? "Tänk om du någon gång hade kunnat hålla tyst, bara för några minuter. Att såra henne på det här sättet är det mest idiotiska du någonsin kan göra" tänker jag för mig själv.
"Idiot" säger jag tyst för mig själv och Lovisa ställer sig snabbt upp.
"What did you just say?" säger hon med armarna i kors och höjda ögonbryn.
"Nothing" mumlar jag och kollar upp på henne. "I'm sorry ..." fortsätter jag innan hon avbryter mig.
"You know what? You don't have to say you're sorry, save your sympathy." hon viftar med händerna, vänder på klacken och går ut ur rummet, smäller igen dörren med en smäll och jag sjunker ner i sängen igen.

LOVISA'S PERSPEKTIV
Han kan inte mena allvar, varför har han inte sagt något för och varför säger han det just nu? Vill han inte ha med mig så vill han inte, men han behöver inte slänga ur sig saker som detta precis innan avfärd. Jag styr mina steg mot Alva och Nate's rum men när jag lyfter blicken ser jag den nya killen stå ensam precis vid trappan, jag saktar ner och tvekar på om jag ska gå till Alva eller den nya killen. Vad har jag att förlora, han ser ensam ut. Jag ökar farten igen och går mot honom.
"Hi" säger jag och han lyfter huvudet.
"Hi L" säger han med ett leende.
"Sorry, forgot your name"
"Niall"
"Right, sorry" säger jag och ler ursäktande. Jag går ner för trappan med Niall efter mig, bort till sofforna och sätter mig ner.
"Hey, sit down" säger jag och klappar med handen bredvid mig. Försiktigt sätter han sig ner och kollar rakt ut i luften.
"So, why are you here?" frågar jag lite försiktigt och kollar på honom. Han vänder sin blick mot mig och hans klarblåa ögon skriker rädsla.
"I ... I've lost my brother" säger han tyst och vänder bort blicken.
"Oh, I'm sorry"
"It's okay, guess he needed to"
"Maybe" jag är långt borta och tänker på vad jag ska göra med Liam, jag behöver tips från någon som känner honom. Alva och Nate. "I'm sorry Niall, I need to go."
"Okay, don't worry"
Jag ställer mig upp och vänder mig mot honom.
"Sorry" säger jag och går bort till trappan. Jag släpar mig upp, det känns som att jag har flera ton sten hängandes på mig som gör att allt tyngs ner. Känner mig jättetung och vill inte göra något, men måste göra något åt Liam. Tårarna börjar rinna när jag knackar på dörren till A och N's rum. Alva öppnar och jag visste inte att ett så glatt ansikte kunde ändras till oroligt på så kort tid.
"What's wrong?" säger hon och slänger sig runt mig.
"Liam" säger jag snabbt och tar mig ur hennes grepp. Jag går in i deras rum och sätter mig på en av stolarna som står under fönstret längst in i rummet.
"Liam said he knows who that guy in the picture is" jag och Alva kollar på Nathan som precis kommer ut ur badrummet. Nathan rycker på axlarna.
"Well, we know it too" suckar Alva. "I didn't know he would tell you" fortsätter hon och skakar på huvudet.
"You know about this?"
"Yeah, but can't tell you. It's Liam who know him so he will tell you when he's ready"
"You mean after he has left?"
"What do you mean?"
"He's leaving and god knows where"
"But, he can't go by himself"
"That's what I said"
"And?"
"He said that he know the boy on the picture. I got angry, went away, met Niall and now I'm here and I've no idea what to do"
"Talk to him" säger Nathan plötsligt och jag hoppar till.
"But ..."
"Agree, talk to him" säger Alva och ställer sig upp.
"I don't want to" jag ställer mig upp och kollar på Nathan som står vid dörren.
"Do it!" säger Alva och knuffar mig mot dörren, Nathan öppnar och de båda knuffar ut mig.
"Talk to him" säger de samtidigt och stänger dörren.
"Thank you soooooo much" säger jag ironiskt och släpar mig till vårt rum, öppnar dörren och möts av ett tomt rum, ingen Liam.
"Liam" säger jag när jag gått in i rummet. Jag snurrar runt och undersöker varje vrå. Går in i badrummet och ser en kropp på golvet.
"Liam!" ropar jag och springer fram till den medvetslösa kroppen.

Jag vet att det är kort, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men snart så börjar äventyret, ehe. Stay tuned my friends!

Kommentarer
Postat av: ellinor

Oh my fucking god. kakfjskdbbvwjwkbsjkzkfebjsj. Spännande som in i helvete! xx

2013-03-21 @ 22:02:28
URL: http://onedirectionsfanfictions.blogg.se
Postat av: Ida

Mmmmmmmmmmeeeerrrrrr

2013-03-22 @ 18:18:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0