Long Lost Brother - Kapitel 6

"Where have you been?" frågar hon och ger ifrån sig ett snett litet leende.
"Here and there" säger jag stelt och kollar mig omkring.
"Okay, what's wrong?"
"Nothing, it’s fine"

LOVISAS PERSPEKTIV

"Okay, what's wrong?" frågar jag när Liam kommer tillbaka, han ser fundersam ut och har något att säga men verkar inte vilja vilket gör att min nyfikenhet tar över. Vad döljer han?
"Nothing, it's fine" svarar han snabbt och smiter in i badrummet för att undvika en konversation.
"okay" mumlar jag för mig själv och återgår till min bok som jag läste innan Liam kom in.

Det knackar på dörren och Liam kommer ut ur badrummet och öppnar dörren.
"Who is it?" frågar jag med ögonen fäst i boken.
"Uhm, I don't know" svarar han och jag lyfter blicken. Utanför står en blond, ganska kort kille med huvudet nedsäkt och en väska i händerna. Han lyfter sakta på huvudet och kollar på Liam.
"Ms. Cowen said I need to sleep here" säger han ynkligt och hans små, blåa ögon blir större. Jag reser mig upp och går bort till dem och ställer mig bredvid Liam.
"I don't know what Ms. Cowen is thinkin, but there's no place" säger jag ursäktande och kollar upp på Liam.
"I'll go downstairs and talk to her" suckar han och tränger sig förbi killen och ner längs korridoren.
"Lovisa, you can call me L" säger jag och sträcker fram handen.
"Niall" säger han och tar försiktigt emot den.

LIAMS PERSPEKTIV
Jag förstår verkligen inte vad Ms. Cowen tänker när hon tränger in tre personer i ett rum som mitt och Lovisas, det är knappt att det får plats två personer, hur ska vi då få plats med en till. Jag skakar på huvudet och går ner för trappan. Som vanligt vid den här tiden står hon vid spisen och lyfter blicken när hon hör att jag kommer.
"Why?" säger jag bestämt och lägger armarna i kors.
"Because there's no other place" säger hon och rynkar pannan. Jag känner ilskan stiga i mig och vill slänga ut alla ord mot henne men håller igen och hånler.
"No, it's because you hate me"
"Maybe it is, or maybe because you'll move?" säger hon och granskar mig nerifrån och upp.
"What the actually fuck?" utbrister jag och går närmare henne.
"You need to move" säger hon med en snäll röst som får mig att hata henne ännu mer.
"You want me to move, out on the street? Well, I love you too" jag höjer rösten och vänder mig om för att gå tillbaka till rummet. Jag går lugnt upp för trappan och väl uppe ser jag Lovisa och killen stå utanför dörren och snacka. Med bestämda steg går jag mot dem och möter Lovisa's blick. Jag stannar upp och kollar fram och tillbaka mellan dem.
"Niall" säger killen och sträcker fram handen.
"Whatever" fnyser jag och går in och börjar packa ner mina i in väska.
"Liam?" säger Lovisa försiktigt.
"she throws me out"
“No, don't leave!" utbrister Lovisa och kommer fram till mig. Jag slutar med det jag gör och vänder mig mot henne. Jag ser henne djupt in i hennes mörkblåa ögon, jag ser hur de börjar blänka och en tår tränger sig igenom. Hon viker undan blicken och torkar irriterat bort tåren.
“Don't leave" säger hon med gråten i halsen.
“I have to, I can't stay" säger jag och lägger armarna runt henne.
“Why"
“Ms. Cowen hates me, that's why"
“I'm going with you" säger hon och backar. “I'm not leaving you alone" fortsätter hon och vänder sig om för att hämta sin väska.
“Hey, what about Niall? Alva, Nathan?" jag tar tag i hennes arm och hon vänder sig mot mig.
“They'll be fine"
“True, but c'mon. I'll be fine" försäkrar jag och hon skakar på huvudet.
“No, you have nowhere to go and I can't let you be alone" envisas hon och drar sig ur mitt grepp. Hon börjar packa i sin väska. Tankarna snurrar, om jag berättar för henne nu kommer hon hata mig och antagligen stanna kvar. Kanske hon låter mig gå ensam, även om jag vill att hon ska följa med så vill jag inte att hon ska lämna än. Hon behöver tid att tänka och det gör hon bäst i ett stabilt hem än på resande fot. Jag vänder huvudet och kollar på Niall som fortfarande står i dörröppningen.
“Sorry" mimar jag och han ger ifrån sig ett snett leende innan han vänder och går iväg.

“L, there's something I need to tell you" säger jag efter att hon stängt sin väska. Hon kommer och sätter sig bredvid mig på sängen. Jag kollar mer på mina händer och biter mig i läppen.
“What?" säger hon oroligt och jag lyfter blicken.
“I ... I ..." börjar jag och stirrar rakt fram. “I know who that guy in the picture is" säger jag snabbt och flyttar blicken till henne. Hon blir tyst och bara sitter och kollar på mig.

Förlååååt för att det har tagit så lång tid, men har verkligen ingen som helst aning om vad jag ska skriva. Det är helt tomt, så får se när nästa kommer men så snart jag bara kan. Känner mig jättedum när ni behöver vänta så här länge, men vad ska jag göra liksom :cc

Kommentarer
Postat av: Ida

Mmmmeeeeerrrrr

2013-03-18 @ 22:39:49
Postat av: ellinor

omfg, du kan inte sluta nuuuuuuuu. För spännande alltså. Så himla grym då är!

2013-03-19 @ 00:56:44
URL: http://onedirectionsfanfictions.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0