Mobilen gör ifrån sig ett oljud och jag hoppar upp ur sängen. Jag läser på mobilen och stelnar till.
"Who is it?" frågar Liam som vaknat av mobilen.
"Its Natacha, freaking Natacha." min blick är fäst på mobilen, "Why the hell is she calling me?"
"Well, pick up and you'll get the answer" säger Liam och suckar. Osäkert trycker jag på "answer" och för mobilen mot örat.
"Lovisa"
"Hi, it is .."
"Natacha, yah. What do you want?" jag blir hård i rösten, Nat är den sista jag vill prata med just nu.
"Take it easy, I just want to talk"
"You want to talk? After five years? you're stupid"
"I heard you lost Harry, I'm so sor..."
"No, you aren't sorry and I don't want to talk with you. C'mon, what do you want?"
"I just wanted to know how you're doing"
"I lost my brother, what do you think?"
"But..."
"I'm broken, I cry every night, I have nightmares."
"I'm sorry"
"Yahyah, bye" säger jag snabbt och lägger på. Jag slänger mobilen bredvid mig i sängen och lutar huvudet i händerna. Natacha var min vän, vi hade alltid hållit ihop, döda föräldrar, mobbning men för fem år sedan hittade hon sin pojkvän och det var mer intressant än mig. Jag blev totalt utfryst och pratade inte med folk på flera veckor. Det var under den tiden som Harry betydde mest för mig, han fanns där från början till slutet och fick mig alltid att må så mycket bättre.
"You don't like her?" jag väcktes ur mina tankar när jag hör Liam's röst bakom min rygg. Jag skakar på huvudet och vänder mig om.
"She chosed her boyfriend instead of me" säger jag och börjar pilla med mina naglar. "I kind of hate her for that" suckar jag och kollar upp på Liam.
"I know what you mean"
"What do you mean?"
"Nah, it's not important" säger han och vänder sig om i sängen.

LIAM'S PERSPEKTIV
För fem år sedan hade jag en kompis, vi gjorde allt tillsammans. Men då kom den dagen, som Lovisa pratade om, han hittade sin tjej och stack iväg och vem vet var. Jag har inte hört av honom sedan dess, vet inte ens om han är vid liv. Mina tankar går till honom men antar att allt jag behöver göra är att glömma honom, för jag kommer aldrig hitta honom.

Jag kommer ihåg den dagen då han visade mig en bild på sin syster, han hade precis fått reda på att han är adopterad och har en syster.

När jag ser bilden framför mig ser det ut som Lovisa. Jag tänker tillbaka då Lovisa hittade bilden på en mörkhårig, söt liten kille. Tanken slår mig och visst var det Zayn som var på bilden hon hittade. Jag går upp ur sängen och tar på mig en t-shirt. Går mot dörren och slänger en blick på Lovisa som har somnat om. Jag släpar mig fram till Nathan's dörr och knackar, hör steg innanför och snart trycks handtaget ner.
"Hi Alva" säger jag lugnt och tränger mig mellan henne och dörren.
"Nathan!" ropar jag när jag hör att han är inne i badrummet
"What?!" det ekar mellan badrummets väggar och letar sig ut till rummet.
"I need to talk with you, I kind of have a problem" jag kollar på Alva som genast får en allvarlig blick, jag rycker på axlarna och sätter mig på stolen som står längst in. Nathan kommer ut med svarta mjukisbyxor och en grå t-shirt.
"What is it?" säger Alva som satt sig i sängen. Nathan går och sätter sig på stolen bredvid mig och nickar.
"You know Lovisa?"
"You need to stop asking that, yes. We know her" suckar Alva otåligt.
"Sorry. Do you remember this boy, Zayn?" säger jag oroligt och kollar på dem båda.
"Yeah, I do" svarar Nathan och kollar på Alva som nickar.
"He showed me a picture of a girl, his sister, a few years ago. And a few days ago L found a picture of a boy .." jag kollar på Nathan som sitter med armarna i knät och lutar sig framåt.
"And?" frågar Alva otåligt. Jag kollar på Alva, länge och väl innan hon börjar förstå.
"Are you serious? It can't be true. Do L know?" hon ställer sig upp och går oroligt fram och tillbaka framför oss.
"No"
"If i got this right, you think Zayn is L's brother?"
"Pretty much, yeah" jag känner mig stressad och börjar skaka. "Oh, c'mon Alva. You'll breaking the floor, stop!" säger jag irriterat och lutar mig bakåt.
"And apparently she talked with a girl, Natacha who left her 5 years ago, because of love" mina tankar går vidare. Tänk om Nat och Zayn har träffats, tänk om de två är tillsammans och att Nat vet om att Zayn är L's bror. Vilket helvete det kommer bli.
"So you mean Zayn and this girl Natacha are like ... together?" säger Nathan och kollar på mig.
"Yep, I don't know anything but it isn't impossible" jag ställer mig upp och går mot dörren.
"Thank you" sa jag och går ut.

Jag går försiktigt in i rummet men ser att Lovisa ligger vaken.
"Where have you been?" frågar hon och ger ifrån sig ett snett litet leende.
"Here and there" säger jag stelt och kollar mig omkring.
"Okay, what's wrong?"
"Nothing, it’s fine"