"I can't believe he's leaving me, can't believe I'm losing you" viskar jag för mig själv med händerna för mitt ansikte. Mina tårar rinner som aldrig förr och rädslan över att bli ensam tar över min kropp. Jag drar efter andan och tar bort händerna, det springer sköterskor, läkare, patienter och anhöriga fram och tillbaka och det finns inte en tyst minut någon stans. Min bror ligger i ett av rummen och kämpar det allra sista mot cancern. Vi har gått igenom allt tillsammans, speciellt det senaste året. Jag har funnits där vid hans sida varje minut av varje dag, aldrig att jag skulle kunna förlåta mig själv om jag lämnade honom ensam. Han ska inte behöva dö ensam, han ska ta sitt sista andetag då någon håller honom i handen.

Jag släpar mig bort till hans rum och öppnar dörren, i rummet står det en läkare och försöker få fram något ur Harry som måste anstränga sig för att få fram ord. Han vänder blicken mot mig och ger ifrån sig ett litet leende. Jag ler tillbaka och stänger dörren efter mig, läkaren vänder sig om och börjar prata med mig.
"Your brother is strong, really strong. But his chance is gone, he may take his last breath today" säger han lågt och lägger en hand på min axel. Jag kollar bort mot Harry som sitter och bläddrar i en bok, han ser vilsen ut, som om att han inte vet vad han ser.
"Where's your parents?" fortsätter läkaren och jag vänder blicken mot honom. Jag rycker på axlarna och går och sätter mig bredvid Harry i sängen.

Vi har inte sett våra föräldrar sen den 1 september 2001. De åkte iväg på jobb till New York och kom aldrig tillbaka. Allt vi fick i handen var en bok som de hade tagit med sig för att lägga till nya minnen. Vår egna familjebok, alla minnen fanns där, allt vi gjort tillsammans.
Jag har aldrig tagit mig tid att läsa hela boken då den är stor, från det att våra föräldrar blev tillsammans tills nu, då jag och Harry är 19år.

Läkaren går ut och jag lutar mig mot Harry's axel för att läsa i boken, vår familjebok, tillsammans med honom. Han lägger huvudet på mitt huvud och stänger boken för att öppna den från början. I tystnad går vi genom blad för blad, ett skratt kan höras från Harry då och då men det är svagt och ansträngt.
"I love you, and will always do. I don't want you to leave, I need you here." säger jag tillslut och torkar irriterat bort en tår som lyckats tränga sig genom. Han lyfter långsamt på huvudet och kollar på mig
"I love you too, I'll never leave you. I'll be with you, every day of every week." hans röst blir svagare och hans ögon tyngre. Jag känner tårarna rinna som en flod nerför mina kinder, böjer mig fram och ger honom en puss på kinden. Jag tar tag i hans hand och han lyfter skakigt upp den och lägger den mot sin kind, tillslut kollar han med sina tunga och livlösa ögon in i mina ögon.
"I'll see you in heaven. I love you" viskar han väldigt svagt så det knappt hörs. Han hostar till och tar sitt sista andetag.